Bland snöbollar och kollektivavtal i Bryssel

I lördags snöade det i Bryssel. När jag drog bort gardinen från fönstret föll snöflingorna utanför. När jag kom ut efter några timmar låg ett härligt slask framför mina låga loafers. Liksom i Sverige möttes den första snön med förvåning. Fastän kyrkklockan slagit 12 hade inga plogar tagit bort snön. En del bilar slirade runt på sommardäck läskigt nära mig när jag gick till Grand Place. Precis som om den första snön inte skulle komma i år, vilket den likt förbaskat ändå gör. Precis när man råkat ta på sig skor som man efter några timmar snarare plaskar runt i.

Så vi i Europa är ju rätt lika men visst finns det olika sätt att lösa problem på. Men det är något positivt. Alltför ofta kommer frasen: ”De där lever i en helt annan kultur och det går aldrig att samarbeta.” Men jodå, det gör det! Det går framåt också. Om vi tog tillvara på allas sätt att tänka ut olika lösningar, tänk så effektivt vi skulle kunna lösa problem! Vi står dessutom ofta inför samma problem, problem som går över gränserna. I andra frågor kan vi alltid lära av varandra. De socialdemokratiska parlamentarikerna driver bland annat den svenska modellen om kollektivavtalen. Kollektivavtalen mellan de olika sidorna på arbetsmarknaden ska bevaras!

Att säga att besluten tas för långt bort stämmer inte heller. I Sverige är kommunerna starka och beslut som rör lokal nivå fattas ju också här. Men frågor som exempelvis alkolås i bilar gäller alla, liksom kampen mot växthuseffekten, en giftfri miljö, fattigdom, narkotikabekämpning, asyl- och flyktingpolitik, sexslavhandel, jämställdhet, sysselsättning och brottsbekämpning. I kampen mot arbetslösheten kan Parlamentet exempelvis höja miljökraven eller stimulera efterfrågan samtidigt som vi i Sverige försöker öka jobben. Tillsammans går det effektivare och lättare att lösa problemen.

Vi måste flytta fokus från att klaga på det dåliga med inträdet i EU, till exempel hur lite pengar vi får tillbaka och alla dessa miljoner som måste betalas in varje år. Nu är vi med och vi har alla möjligheter att påverka. Vi måste ta för oss och vara mer framåt och lära oss att vi kan söka bidrag istället för att klaga på organisationen och vi kan ”lobba” för en fråga istället för att säga att det inte händer något eller att EU inte angår oss. För EU angår oss. Vi kan inte se Sverige som ett land i EU utan vi måste se EU som en del av vardagen. Det är vår skyldighet att lära oss mer om vad som händer i Parlamentet. Precis som det är om vad som händer i riksdagen här. Vi är alla en del av Europa.

Hur ska vi då göra? EU är inte svårt! Vi behöver inte läsa bok efter bok för att förstå. Bara att exempelvis börja prenumerera på ett kort nyhetsbrev är enkelt http://www.asawestlund.se/. Vi måste bryta ner de stora frågorna och ta till oss det på individnivå. Ett exempel är vissa kemikalier som i din sprayflaska kan vara farliga för miljön. Är det inte bättre om just den förbjuds i hela EU än bara i Sverige? Ett annat exempel på problem i min och din vardag är Vaxholmskonflikten som fått mycket större utrymme i Parlamentet än i Sverige. Där visas på möjligheterna med att ta upp ett fall på en högre nivå!

Vi måste också vara bestämda, för vi kan om tandläkarna i Stockholm inte säga att ”äntligen blir det billigare att gå till tandläkaren” samtidigt som vi säger ”lönerna dumpas och vi måste skicka hem dem”. Vi måste välja sida och stå för vad vi tror på och driva det.

För övrigt är jag övertygad om att den polska mamman till den 25-åriga mörka killen tänker samma sak som min mamma när vi berättar att vi blivit kroppsvisiterade i tullen. Om vi släpper fördomarna kanske både han och jag nästa gång slipper knalla in i båset och bli genomsökta och smart nog säga ”Hey, maybe it’s my jeansbutton.” Insåg i samma sekund jag sa det hur flummigt det lät och kan meddela att det inte gick hem. Fick ett mutter på franska tillbaka och efter en stund släppte de mig och jag fick gå.

I söndags var det julmarknad i Bryssel, precis som här i Linköping, precis som på många andra håll i Europa. Precis samtidigt som du köpte en tomte i marknadsståndet kanske någon i Tjeckien köpte en exakt likadan!

”Without struggle there’s no progress”

Vill att alla barn som får somna till lukten av ett hopkok av avloppsvatten och stenar för att mat inte hittats under dagen får mat så de överlever.

Vill att Burma och andra diktaturer slås ned så invånarna får känna frihet och möjligheter, precis som du och jag.

Vill att de hemlösa barnen i Sydamerika får någonstans att bo, så de slipper sova på den kartongbit de har som enda ägodel.

Vill att de döttrar från hela världen som luras iväg och utnyttjas inom sexindustrin får möjligheten till ett värdigt liv.

Vill att vi inser att vi har möjligheter att hjälpa mer.

Frihet

Lamporna tornar upp sig. Som en armé i perfekta rader. Landningsbanan visar inget slut. Lamporna i planet släcks och planet börjar rulla. Fortare och fortare. Kraften sätter sig i magen och det suger till. Vi släpper marken. Kroppen lättar den också. Vi stiger uppåt, uppåt. Det är vitt utanför fönstret, vi passerar molnen. Vi är högt upp i luften, högt ovanför molnen. Vi är där bara frihet existerar.

Jag njuter varje gång. Känslan är underbar.

Återfinns i Bryssel imorgon..

i eller under Parlamentet, på en pub drickandes körsbärs-öl, spanandes efter Manneken Pis eller köpandes mörk choklad på Grand Place..

Back in business på lördag i dimmiga Linköping.

Personlighetstest

Faller för alla test i jakten på... Ärligt talat så vet jag inte ens själv. Men svaret:

Du är
Lena PH

Du vill veta vad du får och föredrar överraskningar som är planerade. Du blir ofta elakt kallad "typiskt svensk", men det gillar du. Ambitiös och engagerad. Du tänker själv, för det har magistern sagt att man ska.
Lämpliga yrken: Projektledare, Forskare, Bensinmacksföreståndare.

Och vem drömde inte som barn om att bli bensinmacks-föreståndare? Det är grejer det!

http://user.bahnhof.se/~reaper/test/

Mediaintryck

Var på ett möte med Posten i förrgår och fick informationen om att mediekonsumtionen i genomsnitt är 6½ h per dag, per person.

De "fyrkantiga ögonen" smyger sig på oss!

Twister

Nytt meddelande på mobilen.
Kristin: "Ring mig snarast. Det är viktigt!"

Shit, tänker jag, vad har hänt nu? Influensa och ingen utgång eller misshandlad och ligger på sjukhuset?

Orolig, men ringer upp:
- Hej, vill du åka till Bryssel nästa vecka? Allt är betalt!
Twist i huvudet. 3 sekunder senare:
- Ja, det är klart!

Bortklippt

"Nya Star Wars III dvd:n. Nu med 6 bortklippta scener!"

Sån tur, jag tyckte väl den var lite väl lång. Springer och köper på en gång!

Världen är orättvis

Läs och begrunda, om Sebbe som visste att han skulle dö.

Korridorsliv

Så hur är nu livet i en korridor? Helt underbart tills den dagen någon skön student får för sig att ha den största festen, just en måndag-kväll klockan 24 med volymen på max med en riktig bas till. I ett rum som råkar ligga precis ovanför mig! Just den måndagen man ska upp kl 7 dagen efter.

Tur att Fredrik och Filip förgyllde kvällen ett tag. Bra att de kommer tillbaka snart.

Det andra tåget

Smått omtöcknad och trött i huvudet efter dagens femtimmars-tenta och den redan tre timmar långa resan från Linköping, går jag i någon slags dimma upp för trappan till tavlan. Tåget som ska ta mig från Stockholm till Uppsala står inne på spår fyra. Kryssar mellan alla människor med mål om den norra plattformen.

Perrongen är full, men inget tåg syns till så långt ögat når. Efter tio minuter hörs i högtalarna:
- Var vänlig tag plats. Tåget avgår om några minuter!
Jasså, vilket tåg? Det måste i sånt fall vara litet! Ett sus av skratt hörs genom perrongen.

Vi kunde inte ha mer rätt. Efter ytterligare tio minuter puttrar ett litet tåg in på spåret. Full perrong och sj-tåg med femton vagnar? Nej, här snackar vi full perrong och ett halvt x-2000.

Några springer snabbt förbi i hopp om att hitta ett mjukt säte att slå sig ner på. Själv boar jag in mig längst bak i tåget efter att ha klivit över tio personer som satt vid dörren och ursäktat mig för fem för att komma längre bak där jag skymtat lite plats i gången. Sätter mig där på min gröna väska på golvet och funderar ut en "pest eller kolera":
Så vid en krock, att få tio personer över sig och antagligen bli krossad eller att kasta sig bakom sista sätet och riskera att sätena lossnar och ändå bli krossad? När jag närmar mig svaret hör jag konduktörens röst:
- Var vänlig träng ihop er så mycket det går och ställ upp bagaget på hyllan.
Tre minuter senare:
- Var vänlig ställ upp väskorna på hyllan, det gäller också er som har väskan på sätet bredvid er.
Och det är då man frågar sig:
Samverkan, hur svårt kan det vara?

Dagens i-landsproblem

Efter att ha isolerat mig från omvärlden i 3 dagar för att tentaplugga kunde jag inte slita mig längre. Aftonbladet, Expressen, kan inte låta bli. Men börjar våndas. Klockan har tickat för fort. Igen. Skulle ju bara kolla mejlen. Loggar in. 40 nya mejl. Yes, en timme till då. Suck.