Smått omtöcknad och trött i huvudet efter dagens femtimmars-tenta och den redan tre timmar långa resan från Linköping, går jag i någon slags dimma upp för trappan till tavlan. Tåget som ska ta mig från Stockholm till Uppsala står inne på spår fyra. Kryssar mellan alla människor med mål om den norra plattformen.
Perrongen är full, men inget tåg syns till så långt ögat når. Efter tio minuter hörs i högtalarna:
- Var vänlig tag plats. Tåget avgår om några minuter!
Jasså, vilket tåg? Det måste i sånt fall vara litet! Ett sus av skratt hörs genom perrongen.
Vi kunde inte ha mer rätt. Efter ytterligare tio minuter puttrar ett litet tåg in på spåret. Full perrong och sj-tåg med femton vagnar? Nej, här snackar vi full perrong och ett halvt x-2000.
Några springer snabbt förbi i hopp om att hitta ett mjukt säte att slå sig ner på. Själv boar jag in mig längst bak i tåget efter att ha klivit över tio personer som satt vid dörren och ursäktat mig för fem för att komma längre bak där jag skymtat lite plats i gången. Sätter mig där på min gröna väska på golvet och funderar ut en "pest eller kolera":
Så vid en krock, att få tio personer över sig och antagligen bli krossad eller att kasta sig bakom sista sätet och riskera att sätena lossnar och ändå bli krossad? När jag närmar mig svaret hör jag konduktörens röst:
- Var vänlig träng ihop er så mycket det går och ställ upp bagaget på hyllan.
Tre minuter senare:
- Var vänlig ställ upp väskorna på hyllan, det gäller också er som har väskan på sätet bredvid er.
Och det är då man frågar sig:
Samverkan, hur svårt kan det vara?
1 kommentar:
Din historia påminner om när jag var i Skottland nyligen och skulle åka tåg. På grund av ett underhållsarbete av rälsen gick det bara två tåg söderut den dagen. Alla var helt enkelt tvugna att åka med dessa tåg således. Jag och Vix köpte en varsinn ospecifierad biljett (det var ändå svindyrt). Vi hade dock sådan tur att vi lyckades roffa åt oss två platser som ingen hade bokat. Och tur var det för på första stationen efter Glasgow stannade tåget och konduktören ropade ut ett meddelande om att alla som stog upp var tvugna av att gå av eftersom de var en säkerhetsrisk. Och att tåget skulle inte röra sig en millimeter innan alla utan sittplats gått av. Helt sjukt... Efter 20 min gav dock tågpersonalen upp och vi åkte i alla fall, trots att bara hälften av dem utan sittplats gått av. Mest arg blev jag på tågbolaget som sålde biljetter trots att tåget var fullbokat.
Skicka en kommentar