Peking bjuder såklart på massor av sevärdheter. Några tips är att åka till det vackra Sommarpalatset en bit utanför staden, eller såklart att ta sig till Himmelska fridens torg och Maos masoleum med den Förbjudna staden som ligger strax intill. 
Kinesiska muren har jag skrivit lite om förut och som sagt, den var helt otrolig, milt utryckt. Vi tog oss till ett ställe där bara vår lilla grupp vistades vilket var helt fantastikt. Vyer så långt ögat nådde av en fantastisk natur och muren som slingrade sig längst uppe på de grönklädda bergen. Muren var inte heller resturerad på dessa ställen som den är vid exempelvis Badaling (där många turister och försäljare samlas). Detta gjorde såklart att den kändes mer äkta, även om man var rädd att ramla ner på sina håll i stup som gick längs kanten. Det gällde med andra ord att hålla fötterna rätt när man gick i den 40-gradiga värmen. Ett tips för den som ska dit under sommaren; Ta med mycket vatten! Muren ligger en bit från Peking, vilket gör att luften är renare och inga avgaser skyddar huvudet när man vandrar på muren.
Här firar vi Linnés 300-årsjubileum med smultronprydda blomkrukor från Cult Designs specialkollektion. 
Jo, där kan man också fira. Jag och de jag umgicks med i Peking begav oss till den svenska ambassaden i Peking på midsommarafton och självklart stod när vi kom dit en midsommarstång klädd i blommor på gräsmattan. Faktum var att så fort man gått förbi stängslet som gick runt ambassaden kändes det som att man var i Sverige. Konstigt, men sant. Till ambassaden hade också andra svenskar tagit sig, vissa som redan innan förberett med sill från IKEA och andra som utanför grindarna köpt med sig friterad kyckling med pecannötter. 
Moskva
Så när tåget tuffade in på Pekings station på måndagseftermiddagen exakt 1 vecka efter starten i Moskva, låg värmen över staden (och avgaserna också såklart). Det var ett bra första intryck jag fick av jättestaden även om folk stirrade på mig med jätteryggsäcken, skyltarna var på kinesiska och ingen talade engelska. Ändå var atmosfären trevlig på något vis.
3 kvällar, 3 solnedgångar. Det måste ju nästan vara något slags rekord. Fina var de allihopa i alla fall, men den ovan tar nog priset. Förutom att titta på solnedgångar har vi bland annat ätit glass och jordgubbar, kalasat och bubblat i bubbelpool.
Ikväll far vi uppåt i landet för stort kalas! Jag hoppas också att vi ska hinna bada pool, där mellan träden väntar en nyinstallerad på ett premiärdopp av oss. Sen hoppas jag såklart på fint väder. SMHI lovar ju inte det bästa till helgen, men vi får hoppas att det blir skapligt i alla fall. Håll tummarna!
Jag har skrivit om det förr och det var verkligen som att färdas genom en saga när jag tog mig genom Mongoliet, i alla fall i den norra delen. Där låg grönbeklädda kullar med betande kor, kameler och får. Att hålla boskap är vad en majoritet av de 3 miljonerna mongolerna försörjer sig på. I söder ligger öknen och den var inte lika kul att färdas genom, sanden tog sig verkligen in överallt och det var svårt att andas. Vägen som det Transibiriska tåget färdas är för övrigt den gamla sidenvägen, den viktigaste handelsvägen mellan Europa och Kina genom Asien, under det första årtusendet.
För alla boende i Linköping; gå och ät på Nori Sushibar. Supermysig personal och supergod sushi! Den är lätt godast i stan! Där hittar man riktig sushi och inte någon billig variant med tråkiga råvaror, utan fisken är mjuk som silke (nästan) och wasabin är så äkta den kan bli. 
Och landskapet ändrade form emellanåt och efter stäppen och den djupblå Bajkalsjön tog de gröna kullarna vid... 
Denna vackra skapelse borde vara i min ägo istället för i någon tråkig affär. Åhh, det är verkligen inte snällt att släppa den så man blir tvungen att sitta hemma och längta.. Hmm..
Och tåget tog mig fram genom de fattiga byarna, den skogsbeklädda taigan och över den sibiriska stäppen...
Kom jag till Moskvas tågstation på morgonen. Storslagna och vackra byggnader väntade på mig och därefter begav jag mig till det Transibiriska tåget som skulle ta mig längre österut..
Ja, i år är det dags att börja fira. Har inte varit mycket för det där förr, men nu är det dags. 
I helgen är det exakt ett år sedan jag tuffade iväg österut.
