Bergsbyn

I mitten av bilden syns den by jag sov i. Det här är utsikten från risberget. Tryck på bilden för förstoring.

Efter 9 timmars sömn börjar jag åter känna mig som en människa. Färgen har börjat återkomma till ansiktet. Igår var jag rätt blek. I veckan har jag ju besökt några byar på landsbygden, bland annat en bergsby cirka 25 mil söder om Chiang Mai. Den ligger väldigt nära Burma-gränsen. Man kunde dock tyvärr inte se över, vilket hade varit rätt kul.

Det var otroligt att få komma till byn. Bara någon enstaka turist per år kan få möjlighet till det, så det var speciellt att få vara en av de få västerlänningar som fått se det hela. Annars är, de få västerlänningar som finns här, från NGO:s som arbetar för att utveckla bygden. Man har inte satsat på turism i de här byarna.

De som bor uppe på toppen livnär sig på att odla bergsris på det branta berget (som de springer upp och ner för som om det vore ingenting, det gjorde inte jag som var rädd för att ramla ner och därmed höll mig längst den smala stigen så gott det gick) och de lagar mat över öppen eld. Ris är därmed huvudfödan, till har man oftast grönsaker som man också odlar på berget invid riset. Kött är oftast för dyrt. Även om de har djur som kor, grisar och höns som betar invid boningshuset. De åt dock grodor en kväll som de kokade över elden.

Sover gör man på 3 cm-tunna madrasser på det mörka trägolvet, under ett myggnät upphängt i taket. Detta gör man iordning på kvällen när det mörknar. Väldigt stora hoppspindlar (ca 7 cm i diameter) huserade bredvid mitt myggnätt, inte så kul. Men jag hade ju mitt revir under nätet så det var lugnt. Ingen elektricitet finns, någon lampa fanns dock som gick på solceller. Duschar gör man, genom att med en burk, kasta kallt vatten över sig på ett betonggolv i ett av de små trähusen på tomten. Sammanfattningsvis kan man se att det är enkelt liv de lever, men de verkar ändå väldigt lyckliga från det jag såg.