Den offentliga miljön i östgötakommunerna Norrköping och Linköping är inte bra för människor med funktionshinder. 2010 ska alla hinder som är lätta att åtgärda vara borta. Det hinner inte kommunerna.
Under våren har Malin från Linköpings universitet arbetat med en jämförelse av tillgänglighetsarbetet i de båda kommunerna. Enligt henne kommer ingen av kommunerna att klara de uppställda målen.
"Attitydförändring"
- Främst behövs en attitydförändring. Att göra den offentliga miljön eller kollektivtrafiken tillgänglig för alla gör man inte för att vara snäll. Det är något som alla har nytta av, poängterar Malin. De båda östgötakommunerna har kommit långt när det gäller tillgänglighet i kollektivtrafiken med anpassade låggolvsbussar och spårvagnar. Men oftast inom tätorten, inte utanför.
"Mycket kvar att göra"
När det gäller den offentliga miljön finns mycket kvar att göra. Ofta kan det var enkelt avhjälpta hinder som hindrar människor med funktionsnedsättningar, exempelvis belysning.
- Här finns mycket kvar att göra. Det gäller att få in ett naturligt tänk på hur man löser tillgängligheten redan från början när stadsdelar och annat planeras, säger Malin.
"Allvarligt att inte satsa"
Att Norrköpings kommun inte satsar och inte planerar att satsa på utbildning i de här frågorna tycker hon är allvarligt. Där har Linköpings kommun kommit längre med en fungerande utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar