Visar inlägg med etikett 8. Insändare mm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 8. Insändare mm. Visa alla inlägg
10 juni 2008
Tidningen
Igår var resultaten från min rapport som jag gjort under våren med i tidningen igen. Det är kul och bra att det uppmärksammas eftersom kommunerna inte kommer att nå de uppsatta målen som är satta till år 2010. Man kan ju hoppas att de skyndar på arbetet fortare nu..
5 juni 2008
Uppställda mål
Den offentliga miljön i östgötakommunerna Norrköping och Linköping är inte bra för människor med funktionshinder. 2010 ska alla hinder som är lätta att åtgärda vara borta. Det hinner inte kommunerna.
Under våren har Malin från Linköpings universitet arbetat med en jämförelse av tillgänglighetsarbetet i de båda kommunerna. Enligt henne kommer ingen av kommunerna att klara de uppställda målen.
"Attitydförändring"
- Främst behövs en attitydförändring. Att göra den offentliga miljön eller kollektivtrafiken tillgänglig för alla gör man inte för att vara snäll. Det är något som alla har nytta av, poängterar Malin. De båda östgötakommunerna har kommit långt när det gäller tillgänglighet i kollektivtrafiken med anpassade låggolvsbussar och spårvagnar. Men oftast inom tätorten, inte utanför.
"Mycket kvar att göra"
När det gäller den offentliga miljön finns mycket kvar att göra. Ofta kan det var enkelt avhjälpta hinder som hindrar människor med funktionsnedsättningar, exempelvis belysning.
- Här finns mycket kvar att göra. Det gäller att få in ett naturligt tänk på hur man löser tillgängligheten redan från början när stadsdelar och annat planeras, säger Malin.
"Allvarligt att inte satsa"
Att Norrköpings kommun inte satsar och inte planerar att satsa på utbildning i de här frågorna tycker hon är allvarligt. Där har Linköpings kommun kommit längre med en fungerande utbildning.
Under våren har Malin från Linköpings universitet arbetat med en jämförelse av tillgänglighetsarbetet i de båda kommunerna. Enligt henne kommer ingen av kommunerna att klara de uppställda målen.
"Attitydförändring"
- Främst behövs en attitydförändring. Att göra den offentliga miljön eller kollektivtrafiken tillgänglig för alla gör man inte för att vara snäll. Det är något som alla har nytta av, poängterar Malin. De båda östgötakommunerna har kommit långt när det gäller tillgänglighet i kollektivtrafiken med anpassade låggolvsbussar och spårvagnar. Men oftast inom tätorten, inte utanför.
"Mycket kvar att göra"
När det gäller den offentliga miljön finns mycket kvar att göra. Ofta kan det var enkelt avhjälpta hinder som hindrar människor med funktionsnedsättningar, exempelvis belysning.
- Här finns mycket kvar att göra. Det gäller att få in ett naturligt tänk på hur man löser tillgängligheten redan från början när stadsdelar och annat planeras, säger Malin.
"Allvarligt att inte satsa"
Att Norrköpings kommun inte satsar och inte planerar att satsa på utbildning i de här frågorna tycker hon är allvarligt. Där har Linköpings kommun kommit längre med en fungerande utbildning.
11 mars 2008
Inte äta jätteräkor
Nej, byt ut dem vid sushin till något annat. Varför? För att mangroveskogar huggs ner för odlingarna, vilket leder till att reven vid skogarna dör, skyddet mot översvämningar försvinner (tänk tsunami) och den fattiga befolkningen blir ännu fattigare på grund av att räkodlingarna ofta styrs av maffia eller liknande. Nej, låt bönderna få fortsätta ha sin mark kvar, och sitt fiske och skog. Vi kan äta lax istället, det är lika gott! Och dessutom sätta in en hundring för ett hållbart samhälle i länder där man odlat jätteräkor så de kan övergå till att göra annat.
Läs mer här och här
Läs mer här och här
18 februari 2008
T9
När man använder funktionen T9 på sin mobiltelefon kan man med några snabba tryck få fram hela ord som finns lagrade i telefonens ordlista. Man kan undra hur dessa ordlistor satts samman när ord som självmordsbombare snabbt dyker upp när ett ord som världsfred inte finns med.
Att motverka diskriminering kan ibland tyckas vara ett rent sisyfosarbete. Det blir inte heller lättare när SonyEricsson bidrar till glåpordsfloran med ord som: Negerhora, arabfitta eller tomtebög.
Inte är det ord som de flesta av oss använder när vi skriver sms. Ändå finns de med i SonyEricssons mobilordbok T9 med de vanligaste orden för att man ska kunna skriva meddelanden fortare. Vad är syftet?
SonyEricsson har tagit bort orden fitta, neger och hora från sin T9-ordbok, men ska det anses mer rumsrent om man sätter ihop dem så att det både blir rasistiskt och sexistiskt? Tydligen, för efter några enkla knapptryck, blickar man ner mot ett ganska ovanligt, men rejält kränkande ord på telefondisplayen.
För några år sedan uppmärksammades detta fenomen även i Tyskland vilket resulterade i att man tog bort grova ord av främst nazistisk karaktär. En önskan med denna insändare är att uppmana mobiltelefonföretagen att omedelbart se över vad de har med i sina T9-ordlistor och ta bort uppenbart kränkande ord. Folk kommer även fortsättningsvis att skriva som de vill, men som företag ska man väl inte bidra till diskrimineringen i samhället?
Att motverka diskriminering kan ibland tyckas vara ett rent sisyfosarbete. Det blir inte heller lättare när SonyEricsson bidrar till glåpordsfloran med ord som: Negerhora, arabfitta eller tomtebög.
Inte är det ord som de flesta av oss använder när vi skriver sms. Ändå finns de med i SonyEricssons mobilordbok T9 med de vanligaste orden för att man ska kunna skriva meddelanden fortare. Vad är syftet?
SonyEricsson har tagit bort orden fitta, neger och hora från sin T9-ordbok, men ska det anses mer rumsrent om man sätter ihop dem så att det både blir rasistiskt och sexistiskt? Tydligen, för efter några enkla knapptryck, blickar man ner mot ett ganska ovanligt, men rejält kränkande ord på telefondisplayen.
För några år sedan uppmärksammades detta fenomen även i Tyskland vilket resulterade i att man tog bort grova ord av främst nazistisk karaktär. En önskan med denna insändare är att uppmana mobiltelefonföretagen att omedelbart se över vad de har med i sina T9-ordlistor och ta bort uppenbart kränkande ord. Folk kommer även fortsättningsvis att skriva som de vill, men som företag ska man väl inte bidra till diskrimineringen i samhället?
21 december 2007
Fattig i världen
Ja, hittade den här sidan också som jag måste tipsa om om. Den är en global lönelista och visar på hur rika vi är jämfört med resten av världen. Räknar på att en medelinkomst i Sverige, skulle tippa på att den ligger runt 22000 vilket ska tilläggas är helt taget ur min egen lilla värld men på ett ungefär i alla fall. Detta är ca 2200 Euro per månad och ligger inom 15% gränsen i hela världen. Har man en skaplig lön i Sverige är man alltså bland de 15% rikaste i världen.
Var också tvungen att testa vart man ligger på listan om man är student i Sverige och då sjönk man tvärt till att ligga inom 45%, alltså i mitten av listan räknat på hela världen! Ändå ska vi (studenter) i Sverige leva och betala som alla som arbetar. Ja, glöm inte det ni som sätter upp gympriserna! Eller något..
Ändå, det är inte vi som behöver överflödet av pengarna mest. Att skicka ett bidrag till Röda Korset är alltid bra, de gör ju faktiskt stor skillnad i världen!
Var också tvungen att testa vart man ligger på listan om man är student i Sverige och då sjönk man tvärt till att ligga inom 45%, alltså i mitten av listan räknat på hela världen! Ändå ska vi (studenter) i Sverige leva och betala som alla som arbetar. Ja, glöm inte det ni som sätter upp gympriserna! Eller något..
Ändå, det är inte vi som behöver överflödet av pengarna mest. Att skicka ett bidrag till Röda Korset är alltid bra, de gör ju faktiskt stor skillnad i världen!
10 april 2006
Åsa Westlund och Turkiet
Var på ett grymt bra seminarie på universitetet idag med Åsa Westlund och Ali Hajar, vilket handlade om Turkiets framtida medlemskap i EU. Åsa Westlund är europaparlamentariker för Socialdemokraterna och Ali Hajar sitter i kommunfullmäktige för socialdemokraterna här i Linköping. Sen kan man ju undra varför dessa var här? Och då Ali är politiskt aktiv muslim och Åsa är ledamot i delegationen för Turkiet i parlamentet, passade de för seminariet som handen i handsken.
Det handlade mycket om demokratiseringsprocessen i Turkiet för tillfället och hur resten av medlemsländerna i EU ställer sig i frågan. Och jodå, kan meddela att medlemsländerna i EU är positiva till Turkiets inträde när kriterierna för ett medlemskap väl uppfyllts (tidigast år 2015) och likaså är 70% av befolkningen i Turkiet positiva till ett medlemskap, och med det villiga att reformera vissa saker för ett framtida medlemskap.
Så, om några år hoppas jag att vi välkomnar Turkiet till ett demokratiskt, starkt och härligt EU. Tillsammans kan vi hjälpa varandra och göra underverk. Eller nja, nästan i alla fall, men inte långt därifrån! :)
Det handlade mycket om demokratiseringsprocessen i Turkiet för tillfället och hur resten av medlemsländerna i EU ställer sig i frågan. Och jodå, kan meddela att medlemsländerna i EU är positiva till Turkiets inträde när kriterierna för ett medlemskap väl uppfyllts (tidigast år 2015) och likaså är 70% av befolkningen i Turkiet positiva till ett medlemskap, och med det villiga att reformera vissa saker för ett framtida medlemskap.
Så, om några år hoppas jag att vi välkomnar Turkiet till ett demokratiskt, starkt och härligt EU. Tillsammans kan vi hjälpa varandra och göra underverk. Eller nja, nästan i alla fall, men inte långt därifrån! :)
8 december 2005
Sörjande
Vill vi ha ett globaliserat samhälle där vi kan åka kors och tvärs över jorden kan vi inte alltid lita på att någon plockar upp oss om det händer något. Ingen stat är byggd för det ännu. För samtidigt som vi åker bort för att komma ifrån Sverige tänker vi oss att någon svensk myndighet ska finnas där utifall det skulle hända något. En viss paradox i mina ögon.
Innan det hände hade vi inte ens hört ordet tsunami. Vad det var och att en jordbävning kunde få så katastrofala följder kunde väl ingen ana? För ärligt, om Laila inte gått på opera, hur många liv hade hon kunnat rädda? Och vem hade kunnat göra det bättre i den situationen som rådde?
En av de saker vi kan göra för framtiden är att ge mer bistånd och samtidigt sätta press på dem som bestämmer i fattigare länder än Sverige. På det sättet får vi så småningom starka demokratier där vi kan semestra med samma standard och trygghet som vi har i Sverige. Och vem var det som ville sänka biståndet igen? Inte någon på vänsterkanten i alla fall.
Att Carin Jämtin fixade fram 600 miljoner på några dagar till behövande i Asien har vi kanske läst en liten notis om. Att den svenska ambassaden i Thailand var bland de första på plats i Phuket när det hände har vi kanske också läst en liten notis om. Att en svensk ambassadör som var hemma i Sverige för julen tog sig in på UD för att sitta i telefon för att informera anhöriga har en del kanske inte alls läst om. Men det hände, mycket hände, mycket kunde ha gjorts bättre, mycket har gjorts efteråt och mycket kommer att göras framöver.
Men när Maud, Leijonborg och Reinfeldt gör detta till något av en valfråga känns det fel, det känns som en skymf mot dem som sörjer. Det är lätt att utse syndabockar för att få igenom sin egen politik och att ta hjälp av en katastrof i detta syfte känns fel.
[Publicerad 2005-12-12]
Innan det hände hade vi inte ens hört ordet tsunami. Vad det var och att en jordbävning kunde få så katastrofala följder kunde väl ingen ana? För ärligt, om Laila inte gått på opera, hur många liv hade hon kunnat rädda? Och vem hade kunnat göra det bättre i den situationen som rådde?
En av de saker vi kan göra för framtiden är att ge mer bistånd och samtidigt sätta press på dem som bestämmer i fattigare länder än Sverige. På det sättet får vi så småningom starka demokratier där vi kan semestra med samma standard och trygghet som vi har i Sverige. Och vem var det som ville sänka biståndet igen? Inte någon på vänsterkanten i alla fall.
Att Carin Jämtin fixade fram 600 miljoner på några dagar till behövande i Asien har vi kanske läst en liten notis om. Att den svenska ambassaden i Thailand var bland de första på plats i Phuket när det hände har vi kanske också läst en liten notis om. Att en svensk ambassadör som var hemma i Sverige för julen tog sig in på UD för att sitta i telefon för att informera anhöriga har en del kanske inte alls läst om. Men det hände, mycket hände, mycket kunde ha gjorts bättre, mycket har gjorts efteråt och mycket kommer att göras framöver.
Men när Maud, Leijonborg och Reinfeldt gör detta till något av en valfråga känns det fel, det känns som en skymf mot dem som sörjer. Det är lätt att utse syndabockar för att få igenom sin egen politik och att ta hjälp av en katastrof i detta syfte känns fel.
[Publicerad 2005-12-12]
28 november 2005
Bland snöbollar och kollektivavtal i Bryssel
I lördags snöade det i Bryssel. När jag drog bort gardinen från fönstret föll snöflingorna utanför. När jag kom ut efter några timmar låg ett härligt slask framför mina låga loafers. Liksom i Sverige möttes den första snön med förvåning. Fastän kyrkklockan slagit 12 hade inga plogar tagit bort snön. En del bilar slirade runt på sommardäck läskigt nära mig när jag gick till Grand Place. Precis som om den första snön inte skulle komma i år, vilket den likt förbaskat ändå gör. Precis när man råkat ta på sig skor som man efter några timmar snarare plaskar runt i.
Så vi i Europa är ju rätt lika men visst finns det olika sätt att lösa problem på. Men det är något positivt. Alltför ofta kommer frasen: ”De där lever i en helt annan kultur och det går aldrig att samarbeta.” Men jodå, det gör det! Det går framåt också. Om vi tog tillvara på allas sätt att tänka ut olika lösningar, tänk så effektivt vi skulle kunna lösa problem! Vi står dessutom ofta inför samma problem, problem som går över gränserna. I andra frågor kan vi alltid lära av varandra. De socialdemokratiska parlamentarikerna driver bland annat den svenska modellen om kollektivavtalen. Kollektivavtalen mellan de olika sidorna på arbetsmarknaden ska bevaras!
Att säga att besluten tas för långt bort stämmer inte heller. I Sverige är kommunerna starka och beslut som rör lokal nivå fattas ju också här. Men frågor som exempelvis alkolås i bilar gäller alla, liksom kampen mot växthuseffekten, en giftfri miljö, fattigdom, narkotikabekämpning, asyl- och flyktingpolitik, sexslavhandel, jämställdhet, sysselsättning och brottsbekämpning. I kampen mot arbetslösheten kan Parlamentet exempelvis höja miljökraven eller stimulera efterfrågan samtidigt som vi i Sverige försöker öka jobben. Tillsammans går det effektivare och lättare att lösa problemen.
Vi måste flytta fokus från att klaga på det dåliga med inträdet i EU, till exempel hur lite pengar vi får tillbaka och alla dessa miljoner som måste betalas in varje år. Nu är vi med och vi har alla möjligheter att påverka. Vi måste ta för oss och vara mer framåt och lära oss att vi kan söka bidrag istället för att klaga på organisationen och vi kan ”lobba” för en fråga istället för att säga att det inte händer något eller att EU inte angår oss. För EU angår oss. Vi kan inte se Sverige som ett land i EU utan vi måste se EU som en del av vardagen. Det är vår skyldighet att lära oss mer om vad som händer i Parlamentet. Precis som det är om vad som händer i riksdagen här. Vi är alla en del av Europa.
Hur ska vi då göra? EU är inte svårt! Vi behöver inte läsa bok efter bok för att förstå. Bara att exempelvis börja prenumerera på ett kort nyhetsbrev är enkelt http://www.asawestlund.se/. Vi måste bryta ner de stora frågorna och ta till oss det på individnivå. Ett exempel är vissa kemikalier som i din sprayflaska kan vara farliga för miljön. Är det inte bättre om just den förbjuds i hela EU än bara i Sverige? Ett annat exempel på problem i min och din vardag är Vaxholmskonflikten som fått mycket större utrymme i Parlamentet än i Sverige. Där visas på möjligheterna med att ta upp ett fall på en högre nivå!
Vi måste också vara bestämda, för vi kan om tandläkarna i Stockholm inte säga att ”äntligen blir det billigare att gå till tandläkaren” samtidigt som vi säger ”lönerna dumpas och vi måste skicka hem dem”. Vi måste välja sida och stå för vad vi tror på och driva det.
För övrigt är jag övertygad om att den polska mamman till den 25-åriga mörka killen tänker samma sak som min mamma när vi berättar att vi blivit kroppsvisiterade i tullen. Om vi släpper fördomarna kanske både han och jag nästa gång slipper knalla in i båset och bli genomsökta och smart nog säga ”Hey, maybe it’s my jeansbutton.” Insåg i samma sekund jag sa det hur flummigt det lät och kan meddela att det inte gick hem. Fick ett mutter på franska tillbaka och efter en stund släppte de mig och jag fick gå.
I söndags var det julmarknad i Bryssel, precis som här i Linköping, precis som på många andra håll i Europa. Precis samtidigt som du köpte en tomte i marknadsståndet kanske någon i Tjeckien köpte en exakt likadan!
Så vi i Europa är ju rätt lika men visst finns det olika sätt att lösa problem på. Men det är något positivt. Alltför ofta kommer frasen: ”De där lever i en helt annan kultur och det går aldrig att samarbeta.” Men jodå, det gör det! Det går framåt också. Om vi tog tillvara på allas sätt att tänka ut olika lösningar, tänk så effektivt vi skulle kunna lösa problem! Vi står dessutom ofta inför samma problem, problem som går över gränserna. I andra frågor kan vi alltid lära av varandra. De socialdemokratiska parlamentarikerna driver bland annat den svenska modellen om kollektivavtalen. Kollektivavtalen mellan de olika sidorna på arbetsmarknaden ska bevaras!
Att säga att besluten tas för långt bort stämmer inte heller. I Sverige är kommunerna starka och beslut som rör lokal nivå fattas ju också här. Men frågor som exempelvis alkolås i bilar gäller alla, liksom kampen mot växthuseffekten, en giftfri miljö, fattigdom, narkotikabekämpning, asyl- och flyktingpolitik, sexslavhandel, jämställdhet, sysselsättning och brottsbekämpning. I kampen mot arbetslösheten kan Parlamentet exempelvis höja miljökraven eller stimulera efterfrågan samtidigt som vi i Sverige försöker öka jobben. Tillsammans går det effektivare och lättare att lösa problemen.
Vi måste flytta fokus från att klaga på det dåliga med inträdet i EU, till exempel hur lite pengar vi får tillbaka och alla dessa miljoner som måste betalas in varje år. Nu är vi med och vi har alla möjligheter att påverka. Vi måste ta för oss och vara mer framåt och lära oss att vi kan söka bidrag istället för att klaga på organisationen och vi kan ”lobba” för en fråga istället för att säga att det inte händer något eller att EU inte angår oss. För EU angår oss. Vi kan inte se Sverige som ett land i EU utan vi måste se EU som en del av vardagen. Det är vår skyldighet att lära oss mer om vad som händer i Parlamentet. Precis som det är om vad som händer i riksdagen här. Vi är alla en del av Europa.
Hur ska vi då göra? EU är inte svårt! Vi behöver inte läsa bok efter bok för att förstå. Bara att exempelvis börja prenumerera på ett kort nyhetsbrev är enkelt http://www.asawestlund.se/. Vi måste bryta ner de stora frågorna och ta till oss det på individnivå. Ett exempel är vissa kemikalier som i din sprayflaska kan vara farliga för miljön. Är det inte bättre om just den förbjuds i hela EU än bara i Sverige? Ett annat exempel på problem i min och din vardag är Vaxholmskonflikten som fått mycket större utrymme i Parlamentet än i Sverige. Där visas på möjligheterna med att ta upp ett fall på en högre nivå!
Vi måste också vara bestämda, för vi kan om tandläkarna i Stockholm inte säga att ”äntligen blir det billigare att gå till tandläkaren” samtidigt som vi säger ”lönerna dumpas och vi måste skicka hem dem”. Vi måste välja sida och stå för vad vi tror på och driva det.
För övrigt är jag övertygad om att den polska mamman till den 25-åriga mörka killen tänker samma sak som min mamma när vi berättar att vi blivit kroppsvisiterade i tullen. Om vi släpper fördomarna kanske både han och jag nästa gång slipper knalla in i båset och bli genomsökta och smart nog säga ”Hey, maybe it’s my jeansbutton.” Insåg i samma sekund jag sa det hur flummigt det lät och kan meddela att det inte gick hem. Fick ett mutter på franska tillbaka och efter en stund släppte de mig och jag fick gå.
I söndags var det julmarknad i Bryssel, precis som här i Linköping, precis som på många andra håll i Europa. Precis samtidigt som du köpte en tomte i marknadsståndet kanske någon i Tjeckien köpte en exakt likadan!
14 november 2005
Det andra tåget
Smått omtöcknad och trött i huvudet efter dagens femtimmars-tenta och den redan tre timmar långa resan från Linköping, går jag i någon slags dimma upp för trappan till tavlan. Tåget som ska ta mig från Stockholm till Uppsala står inne på spår fyra. Kryssar mellan alla människor med mål om den norra plattformen.
Perrongen är full, men inget tåg syns till så långt ögat når. Efter tio minuter hörs i högtalarna:
- Var vänlig tag plats. Tåget avgår om några minuter!
Jasså, vilket tåg? Det måste i sånt fall vara litet! Ett sus av skratt hörs genom perrongen.
Vi kunde inte ha mer rätt. Efter ytterligare tio minuter puttrar ett litet tåg in på spåret. Full perrong och sj-tåg med femton vagnar? Nej, här snackar vi full perrong och ett halvt x-2000.
Några springer snabbt förbi i hopp om att hitta ett mjukt säte att slå sig ner på. Själv boar jag in mig längst bak i tåget efter att ha klivit över tio personer som satt vid dörren och ursäktat mig för fem för att komma längre bak där jag skymtat lite plats i gången. Sätter mig där på min gröna väska på golvet och funderar ut en "pest eller kolera":
Så vid en krock, att få tio personer över sig och antagligen bli krossad eller att kasta sig bakom sista sätet och riskera att sätena lossnar och ändå bli krossad? När jag närmar mig svaret hör jag konduktörens röst:
- Var vänlig träng ihop er så mycket det går och ställ upp bagaget på hyllan.
Tre minuter senare:
- Var vänlig ställ upp väskorna på hyllan, det gäller också er som har väskan på sätet bredvid er.
Och det är då man frågar sig:
Samverkan, hur svårt kan det vara?
Perrongen är full, men inget tåg syns till så långt ögat når. Efter tio minuter hörs i högtalarna:
- Var vänlig tag plats. Tåget avgår om några minuter!
Jasså, vilket tåg? Det måste i sånt fall vara litet! Ett sus av skratt hörs genom perrongen.
Vi kunde inte ha mer rätt. Efter ytterligare tio minuter puttrar ett litet tåg in på spåret. Full perrong och sj-tåg med femton vagnar? Nej, här snackar vi full perrong och ett halvt x-2000.
Några springer snabbt förbi i hopp om att hitta ett mjukt säte att slå sig ner på. Själv boar jag in mig längst bak i tåget efter att ha klivit över tio personer som satt vid dörren och ursäktat mig för fem för att komma längre bak där jag skymtat lite plats i gången. Sätter mig där på min gröna väska på golvet och funderar ut en "pest eller kolera":
Så vid en krock, att få tio personer över sig och antagligen bli krossad eller att kasta sig bakom sista sätet och riskera att sätena lossnar och ändå bli krossad? När jag närmar mig svaret hör jag konduktörens röst:
- Var vänlig träng ihop er så mycket det går och ställ upp bagaget på hyllan.
Tre minuter senare:
- Var vänlig ställ upp väskorna på hyllan, det gäller också er som har väskan på sätet bredvid er.
Och det är då man frågar sig:
Samverkan, hur svårt kan det vara?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)