
3 november 2009
Marknad och restaurang
Hon gick sen ut till trottoarkanten (½ meter från restaurangen) och satte en smällare i en blomkruka fylld med sand och ställde ner den fnissandes på gatan. Hon tittade sig omkring och väntade tills några turister gått förbi innan hon tände på. Hon sprang sen in igen till restaurangen och höll för öronen samtidigt som hon skrattade. Plötsligt så tog den fyr och smällde iväg med ett högt ljud. Hon skrattade och sprang ut till blomkrukan igen.
Det blev ingen parad för mig att titta på ikväll. Jag orkade helt enkelt inte ta mig dit. Jag hör dock nu hur de smäller för fullt där ute, och när jag tog mig tillbaka efter restaurangen såg jag hur himlen hade fyllts upp av lanternor som människor släppt upp i luften vid floden.
2 november 2009
Loi Krathong (eller Yi Peng)
Idag har jag besökt helt andra delar av staden och jag kan snabbt konstatera att gårdagen tillbringades i de mest turisttäta kvarteren. Jag började dagen idag med att ta en tuk-tuk som svischade förbi bland annat den färgglada blommarknaden. Den måste jag verkligen besöka till fots snart! Det var ett hav av olika blommor uppradade i marknadsstånden. Allt från orkidéer i olika färger till en blandad kompott av blommor i gult, rött, rosa och vitt.
Jag hamnade till slut på järnvägsstationen dit min tuk-tuk-förare tagit mig. Efter den färden kunde jag också märka att endast två västerlänningar passerats på vägen dit. Därefter hämtades jag upp av personen jag skulle möta för dagen. Jag fick mycket nyttig information om allt möjligt. Efter det var det dags att bege sig in till staden igen där Loi Krathong nu går in i sitt slutskede.
Jag möttes i staden av två trevliga tjejer som jag åt mat med. Min första kyckling-satay och bananpannkaka blev mitt att äta för 20 kronor vid en matmarknad vi vandrade in på från nattbasaren. Därefter var det dags att se det vackra skådespelet som utspelade sig på himlen. En mängd vita lanternor släpptes upp mot den mörka himlen på kvällen. Och ibland lyste också fyrverkerier upp himlen i olika färger. Det var vackert att stå och titta på.
Loi Krathong firas under den tolfte månadens fullmåne varje år. Därmed brukar festivalen oftast firas i november. Mängder av människor, både thailändare och västerlänningar samlas nere vid floden för att där tända sina lanternor som sedan svävar iväg tillsammans med andras upp över skyn. Det gör man för att symboliskt släppa de bekymmer man har.
Det som syns på himlen är vackert men även floden fylls av vackra små bananbladsflottar dekorerade med blommor, rökelse och ljus. Ljuset på flotten står för att man visar respekt till Buddha. Att släppa iväg flotten i sig på floden, visar symboliskt att man släpper ifrån sig sitt agg, ilska och synder man skapat under året och nu istället börjar på nytt. Att släppa ifrån sig flotten tror vissa också ger tur.
Själv köpte jag också en flotte med ljus som jag la ner vid flodkanten och som sedan fick flyta iväg på floden. Det var vackert när den guppade iväg med de andra små båtarna. Imorgon är det en stor parad med en skönhetstävling som avslutar festivalen.
1 november 2009
Lär känna Chiang Mai
Jag tog mig in till centrum av den gamla staden och bara efter cirka hundra meter kom jag fram till ett hav av lyktor som hängde över vägen i rosa, gult, blått och grönt. De vajade fram och tillbaka i vinden medan trafiken bullrade under på vägen. Jag gick längs kanterna av vägen, det kändes inte helt rätt i maggropen att korsa. Vid ett tillfälle när jag gått tillbaka mot Thapae Gate från den gamla stadens centrum och skulle korsa den, fick jag stå i tio minuter för att vänta på att komma över. Trots att det var ett övergångsställe verkade ingen lägga märke till mig. Jag kände mig inte så stor där. På den andra sidan, ett femtiotal meter bort, såg jag plötsligt en kvinna gå över på ett annat övergångsställe. Där hade minsann bilarna stannat. När jag gick närmare den platsen såg jag dock att det inte var hennes intryck på bilförarna som hade varit så starkt, utan att det faktiskt fanns en knapp att trycka på för att det skulle lysa grönt istället. Så efter en stund vid detta övergångsställe fick jag också komma över.
Jag gick i riktning mot Ping River. Ibland på små vägar där vespor med tre personer på plötsligt kunde susa förbi bredvid mig, ibland gick jag på sidan av flerfiliga vägar som var nästan omöjligt att komma över. Efter några timmar blev det dags för lunch och jag stannade till på ett café med namnet Café de Siam för att beställa in min första kyckling med cashewnötter. Den kostade 20 kronor inklusive vatten.
Det syns att det är festival i staden. Det är Loi Krathong som man firar nu fram till den 2 november. På många ställen är gatorna dekorerade med färgglada lyktor och smällare smattrar lite då och då. Längs gatorna trängs försäljare som lagt upp dukar med sina prylar, med affärerna som finns bakom deras ryggar. Affärerna är i en blandning av både billigt och dyrt, från siden, skräddare och glasögon, till bilar och annat dyrt.
När jag kommit fram till floden som går genom staden vände jag för att följa gatan Thapae Road tillbaka dit jag bor. Längs gatan fanns ett mysigt fik som nästan kunde ha misstolkats för en djungel. Jag beställde in en mangodryck i ett högt glas och en äppelpaj. Det var dyrare än min lunch, och tyvärr inte riktigt lika gott, om än ok. 30 kronor gick kalaset på. Bredvid mig hade jag ett engelskt gammalt par som klagade på att de inte fick in sin beställning, thailändskorna som tog beställningen förstod inte vad damen i fråga sa, varpå tanten pratade högre och högre. Tyvärr hjälpte det inte. Paret fick i alla fall efter ungefär tio minuter in de pommes de också beställt, men då var problemet att saltet fattades. Det var tydligen en för lång sträcka för att gå och hämta det själv. Kul att titta på spektaklet var det dock.
Det var ju inte bara affärer och försäljare längs vägen. Det är också väldigt många tempel i denna stad. Det känns som att det finns ett med guldtak och smyckade väggar i varje gathörn. Till slut när jag nästan nått fram till Thapae Gate igen så insåg jag dock att globaliseringen tagit sig hit på sina vingar också. Precis bredvid Thapae Gate hittade jag ju också ett Starbucks.
Så Chiang Mai, som det thailändarna själva kallar, en bit av det äkta Thailand? Ja, kanske till en viss del skulle jag påstå. Templen finns i mängder och thailändarna här är inte lika bra på engelska som i Bangkok och på de öar jag tidigare besökt. Men just det, inte heller att förglömma; en skräddare jag passerade på vägen hade en stor blå skylt på dörren med tjocka vita bokstäver som sa ”Vi talar svenska”.
31 oktober 2009
Framme
29 oktober 2009
På väg
23 oktober 2009
Chiang Mai
23 september 2009
Gibraltar
Nerja
Från ett flygplansfönster.
Nerjas grottor.Väldigt mäktigt! För att få en storleksförståelse - titta närmre på bilden så ser man gången till vänster med räcke.
Paella på stranden.













































